Blogg fr.o.m. november 2020

Blogg

Här bloggar utredningens medarbetare om arbetet i utredningen. Nya inlägg kommer varje fredag.

210115 Vi börjar knyta ihop säcken

Årets första bloggtext från utredningen är här! Välkomna tillbaka – även om det också närmar sig slutet. Efter fyra år, och fem betänkanden, avslutar vår utredning sitt arbete i och med utgången av januari månad. Det har varit fyra lärorika och på många sätt hisnande år – men jag ska inte gå sakerna i förväg. Nästa fredag kommer ni att få ta del av Louise tankar om åren som gått, och den 29/1 publicerar jag vårt allra sista blogginlägg. Om allt går som planerat (i pandemitider är allt, med rätta, föremål för ständiga omprioriteringar) kommer vi dagen innan att ha överlämnat vårt sista betänkande till socialminister Lena Hallengren. Betänkandet besvarar den sist tillkomna delen i vårt uppdrag, om hur personer med psykisk ohälsa bättre kan få sina behov tillgodosedda i primärvården.

Uppdraget har på många sätt känts särskilt viktigt. Redan under de tidigare åren i utredningen har vi förstås engagerat oss såväl i den fysiska som psykiska delen av hälsan, en av de stora poängerna med att bygga systemet på en stark primärvård är ju just möjligheten att där kunna se till hela människans behov. Men det är ändå så att påfallande många av de berättelser och exempel vi fått till oss om en känsla av svårighet att hitta rätt i systemet, fragmentisering av vårdens insatser, och en känsla av utsatthet kommer just från personer med erfarenhet av psykisk ohälsa. Likaså vittnar många medarbetare, inte minst i primärvården, om att bristen på strukturer, verktyg och resurssättning vad gäller uppdraget psykisk ohälsa blir till ett regelrätt arbetsmiljöproblem och en upplevelse av etisk stress och frustration. Trots att det är väl känt att såväl i Sverige som i jämförbara länder är personer med psykisk ohälsa som grund för kontakt med primärvården många, ungefär en tredjedel av alla besök. Det märks inte alltid i hur verksamheterna är organiserade och resurssatta. Och märk väl, och återigen, det är inte så att detta är något som kan åläggas enskilda verksamheter i primärvården att på egen hand lösa. Det handlar, liksom i våra tidigare resonemang, om förändringar som behöver ske såväl på nationell nivå som hos huvudmännen för att medarbetarna ska få rätt förutsättningar att bedriva ett arbete med god kvalitet, och som motsvarar de förväntningar som kan ställas på en modern och personcentrerad vård.

Betänkandet kommer, precis som våra tidigare betänkanden, att innehålla dels förslag (vilket på ”utredningska” betyder förslag till lagändring) och bedömningar (dvs. sådant som utredningens analyser lett fram till, men som inte kan eller bör regleras i lag). Vi har som alltid t.ex. att ta hänsyn till den kommunala självstyrelsen och huvudmännens (regioner och kommuners) ansvar för utformningen av hälso- och sjukvården.

fyraplusett

Bild: Fyra betänkanden och ett (nästan färdigt) manuskript.

Det känns bra att kunna konstatera, så här när slutet närmar sig för utredningen, att de pågående regeringsuppdragen till bl.a. Socialstyrelsen och Vård- och omsorgsanalys borgar för en uthållig fortsättning i omställningen, liksom SKR:s samordnande insatser för stöd till omställningen. Absolut, det är mycket kvar, men arbetet pågår! Likaså är det förstås positivt att uppdrag som relaterar till utredningens arbete och förslag fortsatt ges – att se över lagstiftningen vad gäller äldreomsorgen, och läkarinsatser i kommunal hälso- och sjukvård är välkommet, och nu finns ett sådant utredningsuppdrag som jag tycker väl hänger ihop med våra analyser och förslag (se direktiven här: https://www.regeringen.se/4b045d/contentassets/d293ade08bf04354af244b335b9a4795/dir2020_142.pdf). Stafettpinnen går vidare!

Just nu handlar förstås annars det mesta fortfarande om pandemin, och alla utmaningar den för med sig för oss alla, och inte minst hälso- och sjukvårdens medarbetare. Lika viktigt som tidigare förstås att hålla i och hålla ut, och följa de rekommendationer som ges! Och så förstås glädjas åt vaccinet – jag ser fram mot att själv få ta det när det är min tur, och att alla nära och kära, inte minst de i riskgrupper, ska få ta del av det!

Med dessa reflektioner önskar jag alla en god fortsättning på det nya året, och ser fram mot såväl alla de möjligheter som utmaningar det för med sig!

/Anna

201218 Strukturer i akut behov av förändring

Den här veckan går det förstås inte att skriva en bloggtext i utredningens namn utan att nämna Corona-kommissionens första delrapport, som överlämnats i veckan som gått. Delredovisningen avser smittspridning inom vård och omsorg om äldre. Kommissionen pekar ut ett antal faktorer som bidragit till den höga smittspridningen och dödligheten, och betonar de strukturella brister som finns. För den som vill ta del av betänkandet hittar ni det här: http://www.sou.gov.se/wp-content/uploads/2020/12/SOU_2020_80_Äldreomsorgen-under-pandemin_webb.pdf, Länk till det sevärda seminarium som SNS höll i veckan i anslutning till överlämnandet finns här: https://www.sns.se/artiklar/coronakommissionen-presenterar-delrapport-om-aldreomsorgen-2/

Många av de faktorer som kommissionen lyfter i sin rapport är också sådana som utredningen har haft anledning att uppmärksamma i våra betänkanden. I såväl Vård i samverkan, som ju utgjorde bakgrund och analyser till huvudbetänkandets förslag, och i själva huvudbetänkandet En reform för ett hållbart hälso-och sjukvårdssystem. Min förhoppning är förstås att kommissionens arbete ska leda till snar förändring, och att bl a de förslag vi lämnat, inte minst vad gäller samverkan mellan och inom huvudmännen (i kommunens fall ansvar för både socialtjänst och hälso- och sjukvård), ska tas vidare i en snabb process. Noterar att en hel del av de slutsatser kommissionen drar är samma iakttagelser som vi gjort, och som t ex ligger bakom Louise bloggtext från förra veckan: en förhoppning om ökad kunskap hos alla aktörer om kommunens viktiga roll i svensk hälso- och sjukvård, och vilka konsekvenser det innebär vad gäller resurs- och kompetensättning.

Jag är förstås positiv till att allt fler nu uppmärksammar och fullt inser vilket undantag kommunernas hälso- och sjukvård länge satts på, och därmed också de människor som befinner sig i den, men ledsen över att det behövdes en pandemi för att synliggöra det för de som inte insett det tidigare. Jag ska också ärligt säga att även om jag och vi uppfattar att medvetenheten om dessa faktorer ökat under de år utredningen varit verksam, och jag hoppas och tror att vi bidragit till detta, har det mer än en gång hänt att vi mötts av oförstående och en slag motvilja mot att inse hur det ligger till. Omfattningen på de insatser som faktiskt behöver göras kanske har skrämt. Jag hoppas att vi nu kommer att se de förändringar som är nödvändiga.

Akutsjukhus

 

Bild: målbild och färdplan för omställningen av hälso- och sjukvården.

Jag vill också hävda att de här resonmenagen har bäring på den psykiska hälsan, och därmed på det betänkande vi kommer att överlämna i slutet av januari månad. Även här behöver förstås behoven i kommunens primärvård lyftas, och insatser för att bättre uppmärksamma och möta psykisk ohälsa även där belysas. Inte minst just i pandemins fotspår.

Ska situationen ändras krävs nu modigt ledarskap, stora satsningar och uthållighet. Men också förändringar i kultur och synsätt vad gäller de med de mest komplexa tillstånden, de som ofta befinner sig i kommunens hälso-och sjukvård. Visst är det så att den allra mest avancerade sjukvården sker på våra akutsjukhus och specialistkliniker, så kommer det att fortsätta vara. Det kräver sin specifika kompetens och resurssättning. Men avancerat och komplext är olika saker, som vi ofta påpekat under utredningens gång, och den som inte behöver avancerade insatser kan ha nog så komplexa behov ändå! Och det komplexa kräver inte med självklarhet mindre resurser och lägre kompetens – det kräver sina alldeles särskilda, och goda, förutsättningar. Och åter – det finns ingen enkel quick fix. Här behöver en rad olika förändringar göras – i kultur och organisering, men också i synen på kompetensförsörjning, utbildning, forskning och fortbildning. I synen på det relationella, på vikten av kontinuitet, fast vårdkontakt och fast läkarkontakt i primärvårdens verksamheter. Det finns mycket att göra, och jag hoppas att det nu blir gjort! En del av förändringarna förhoppningsvis baserat på våra överlämnade förslag. Med mer av en gemensam målbild och färdplan som utgångspunkt, och med mindre av olika agendor, historiska motsättningar och revirstrider.

I och med dessa allvarsord gör bloggen ett uppehåll till den 15:e januari. Då är det bara ett par veckor kvar tills utredningen överlämnar sitt allra sista betänkande, och sedan avslutas. Nu stundar jul och helger, och vi kan alla bara hoppas att julefriden sänker sig även detta speciella år. Nej förresten, inte bara hoppas! Det är mycket upp till var och en av oss hur den närmaste månaden blir. Håll i, håll ut, och håll avstånd! Detta ger förstås en extra anledning att påminna om att nära inte alltid är geografiskt nära, det är upplevelsen av nära. Det gäller i God och nära vård, och det gäller mer än någonsin den här julen. Så ta hand om er, era nära och kära, ring ett extra samtal, ses utomhus eller via skärmar. Och med de orden får jag även i år, för fjärde året i rad, tacka för ett fantastiskt och engagerat samarbete och önska alla en God och Nära jul!

/Anna

201211 Jag har en dröm…

Text.jpg
… Att vi en dag alla ska ha klart för oss att även kommuner – inte bara regioner – har ansvar för hälso- och sjukvården i Sverige. Ansvar för runt 25 procent av Sveriges hälso- och sjukvårdsutgifter (SCB, Hälsoräkenskaperna).

…Att vi en dag ska slippa höra representanter för stora företag inom hälso- och sjukvården förklara att de har reserverat varor för regioner (med följden att kommuner inte fått tillgång till desamma) för att ”det är regionerna som bedriver hälso- och sjukvård”.

…Att vi en dag ska slippa höra företrädare för såväl politiska partier på nationell nivå som myndigheter beskriva det som att det på äldreboende ges omsorg, men att regionerna ansvarar för all hälso- och sjukvård för de boende.

… Att vi en dag ska slippa höra journalister och företrädare för våra stora medier upprepa och befästa dessa felaktiga påståenden.

…Att regionerna och kommunerna en dag ska ses – och se varandra – som jämlika partners i det svenska hälso- och sjukvårdssystemet. Med olika roller, men lika viktiga och styrda av samma lagar och regler när det gäller hälso- och sjukvården.

… Att vi en dag ska utkräva ansvar av såväl våra region- som kommunpolitiker för tillhandahållandet av den vård respektive huvudman ansvarar för enligt HSL. Det inkluderar regionernas tillhandahållande av läkarresurser till den hälso- och sjukvård som kommunerna, sedan 1992, ansvarar för.

/Louise

 

201204 ”En inställd spelning är också en spelning

Citatet ovan är förstås hämtat från Ulf Lundell, som ställde in på Hultsfred 1991. Visst har man hört det många gånger, kanske skrattande sagt det själv, men ärligt så har jag nog aldrig reflekterat särskilt mycket över den egentliga innebörden. Förrän nu. Enligt en snabb googling lär Ulf i anslutning till det ha uttalat sig så här i Expressen: ”En inställd spelning är en spelning det också eftersom det väcker känslor som saknad, irritation och bitterhet”. Ja, och kanske också lite förväntansglädje som också betydde något, har jag börjat tänka på sistone.

Jag har kommit att tänka på det för att det känns som att så mycket av det man planerar blir inställt just nu. Inte nog med att utgångsläget är rätt svårt! Självklart följer man riktlinjerna så långt det bara är möjligt; håller fysisk distans, träffar inga/mycket få man inte bor med, jobbar hemifrån…Istället planeras en del aktiviteter utomhus. En promenad med någon vän, ett minimalt glöggfika med de närmaste utomhus, en vandring i liten grupp med goda avstånd. Men – de senaste helgerna har allt, med bara något enstaka undantag – blivit inställt. På goda grunder förstås. Någon känner lite kli i halsen, eller har träffat någon som blev snuvig, eller så sätter vädret käppar i hjulet. Vi ställer in. Beklagar, biter ihop och skjuter upp.

Men efter förra helgens radda av inställningar slog det mig: det var i alla fall fint att få planera det! Jag kom att tänka på min pappa, som de sista åren av sitt liv var fysiskt begränsad och mest hemma. Tiden blev lång och timmarna många trots god omsorg och många besök. Ibland när vi satt och pratade någon söndagseftermiddag kunde han peka på dagstidningen och säga: ”Fina annonser för bilar idag. Funderar på om man kanske skulle ha den där modellen?” Eller ”De annonseras om många trevliga kryssningar. Kanske man skulle boka till våren”. Det var lätt att snabbt avfärda det med faktabaserade och logiska svar av typen ”Nja, nu har ju du inte kört bil på rätt många år, så det kanske inte är så aktuellt” eller ”Det där med kryssning är väl knappast genomförbart i det här läget, eller hur?” Det gjorde jag säkert också till en början. Men efter ett tag började jag inse att han förstod redan det. Han visste såklart att det inte var någon idé att köpa en bil man inte skulle kunna köra. Eller boka en kryssning man inte hade förutsättningar att åka på. Men det var inte det som var det viktiga. Det var tanken. Planeringen. Att man skulle ha kunnat. Att prata om det högt, till och med. Tanken som kan ingen ta ifrån en, och som kan ge ett förväntanspirr som betyder något, även om det inte kommer att hända på riktigt. Och det betyder också något!

 

Pepparkaka

Bild: Det gäller att se det stora i det lilla!

I min omgivning, inte minst med mina medarbetare i utredningen, har vi många gånger konstaterat att ledordet för det här året är Acceptans. Det är så mycket som vi tänkt, velat och planerat, på jobbet och privat, som inte blir av. Det är tråkigt, men det är så det är. Och det gäller att förhålla sig till det. Att inte drunkna i besvikelse och bitterhet, utan att ändå försöka hitta ljuspunkter och hjälpas åt att se det som faktiskt ändå berikar livet och tillvaron. Också förstås, tänker jag själv, utifrån den många gånger priviligierade situation åtminstone jag upplever att jag har, jämfört med många. Men det kan kännas tungt ändå. Och då gäller det att hålla i sina drömmar! Kanske påminna sig om att skilja drömmar från realistiska förväntningar just nu, men ändå inte sluta drömma.

Och – det är faktiskt viktigt att fortsätta planera. Att se framåt. Inte ge upp, inte tänka att det är ingen mening att planera mer, för allt blir ändå inställt. Utan att faktiskt behålla initiativet, fortsätta planera. Tillåta sig att glädja sig också åt planerna, känna förväntanspirret – och hitta acceptansen när det inte blir som tänkt. Här behöver vi varandra tror jag, växeldra när orken sviktar. Tillsammans hålla hoppet uppe i svåra tider. För vi tar oss igenom detta. Kanske med nya lärdomar. Kanske med en större förmåga att glädjas åt det lilla. En inställd spelning är också en spelning!

/Anna

201127 En lyckad “smash and grab”…

Förra fredagseftermiddagen gjorde jag en lyckad ”smash and grab” inne på vårt kontor på Garnisonen (där det var föredömligt tomt i korridorerna). Ni behöver dock inte bli oroliga, vare sig för mig eller inventarierna på Garnisonen, det jag grabbade åt mig under min blixtvisit vara bara utredningens fysiska post (ja vi får faktiskt en del sådan!). Jag visste att det var dags att vittja postlådan eftersom vi skulle få en del material från NSPH om Återhämtningsguiden. Ett spännande arbete av NSPH Skåne!

Det handlar om skriftliga material som kan fungera som verktyg för den som mår psykiskt dåligt och är i behov av återhämtning. Den som i sin yrkesroll möter målgruppen kan också använda Återhämtningsguiden som ett stöd i arbetet. Materialen är skrivna av personer med egen erfarenhet av psykisk ohälsa och bygger på en framtagningsprocess bestående av egenerfarna, anhöriga, professionella, forskare med flera. Det finns idag tre material;

  • Återhämtningsguiden – för dig som mår dåligt,
  • Återhämtningsguiden – för dig inom heldygnsvård och
  • Återhämtningsguiden – för dig som står nära någon som mår dåligt.

För den som är intresserad kan ni hitta mer information på hemsidan: http://www.aterhamtningsguiden.se/Om-terhaemtningsguiden/

Guide

Bild: förra veckans skörd i postlådan.

I postfacket fanns det dock också en överraskning i form av två nya rapporter från The European Observatory on Health Systems and Policies:

-          The changing Role of the Hospital in the European Health Systems

https://www.euro.who.int/en/about-us/partners/observatory/publications/studies/the-changing-role-of-the-hospital-in-european-health-systems-2020

-          Achieving Person-Centred Health systems – Evidence, Strategies and Challenges.

https://www.euro.who.int/en/about-us/partners/observatory/publications/studies/achieving-person-centred-health-systems-evidence,-strategies-and-challenges-2020

Den senare, framtagen genom ett samarbete med Myndigheten för vård och omsorgsanalys (Vårdanalys), är en rapport vi vetat var på väg och sett fram emot. Eftersom vi själva är mitt i den intensiva slutfasen av textarbete och redigering av vårt avslutande betänkande så ska jag villigt erkänna att jag inte hunnit läsa mer än introduktionen. Men det gör mig i alla fall definitivt nyfiken på att få ta del av resterande kapitel. Och jag tänker att det kanske även några av er är, så jag håller bloggen kort och rekommenderar att istället ta del av något av lästipsen ovan!

Hoppas att det kanske kan ge lite inspiration eller bara flytt av fokus i dessa utmanande tider. Ta hand om er och varandra!

Trevlig helg,
/Louise

201120 Ett viktigt steg är taget!

Det är svårt att veta var man ska börja sin bloggtext i dessa märkliga tider. Det går förstås nästan inte att vare sig skriva något eller prata med någon utan att relatera till, eller nämna, situationen vi befinner oss i med corona och covid-19. Det är oroliga tider, och i oroliga tider behöver människor varandra. Att i det lilla finnas där lite extra för någon annan är väl det lilla många av oss kan bidra med; ring ett extra samtal, ta en promenad med någon, släng iväg ett extra sms. Och framför allt – var obekväm, och var den som genom att ifrågasätta, avstå festen, middagsbjudningen eller gymbesöket hjälper till att stoppa smittspridning! Det är vi alla skyldiga vårdens medarbetare. Jag tror också att de av oss som har hälso- och sjukvårdskunskap kan vara extra viktiga i vår egen omgivning just nu. Det här med hälsolitteracitet, människors förmåga att förstå och tillämpa hälsorelaterad information, varierar mycket i befolkningen. Jag tror att det alltid har betydelse, kanske större betydelse än det tillmäts, men inte minst nu är det tydligt att det är väldigt olika på vilket sätt, och med vilken förmåga, man tar till sig den information som ges. Hur effektiv informationen blir, och därmed hur lyckosamma vi är i att stoppa smittspridningen, handlar inte bara om hur den ges, utan också om vilken förmåga mottagaren har att ta emot den. Hälsolitteracitet är något vi skrivit om i tidigare betänkanden, och kommer att återkomma till i det här betänkandet, om hur primärvården bättre kan bli en del i att motsvara behoven vad gäller den psykiska ohälsan. Hur kan man göra för att själv må så bra som möjligt, och hur förmedlas den informationen? I coronatider, men även i ”vanliga” tider.

En rolig händelse (ja, man måste ta vara på dem!!) den här veckan är förstås att riksdagen fattat beslut om prop 2019/20:164 ”Inriktningen för en nära och tillgänglig vård – en primärvårdsreform”. Beslutet fattades i bred politisk enighet, vilket känns väldigt bra och viktigt med tanke på behovet av uthållighet för att nå framgång i omställningen till god och nära vård. Det är också glädjande att den här viktiga pusselbiten, som de nu beslutade lagändringarna utgör, är på plats. Regeringen och samarbetspartierna har också aviserat att fler propositioner kommer att följa denna första, viktigt och behövligt! Som vi ofta har påpekat är det inte genom ett beslut, en lagändring eller ett av våra förslag systemet kommer att förändras. Allt är en del i en helhet, en systemsyn måste till, och därmed en förståelse för att en rad förändringar måste beslutas och sedan – viktigast av allt – implementeras.

 

Votering

Bild: Riksdagens omröstning om prop. 2019/20:164 ”Inriktningen för en nära och tillgänglig vård – en primärvårdsreform”.

På förekommen fråga passar jag på att göra en liten uppdatering av var utredningens övriga förslag är i beslutsprocessen. Lagändringar baserade på vårt första betänkande, från juni 2017, har redan gått igenom hela den lagstiftande processen, och ändringen av vårdgarantin i primärvården (till att omfatta samtliga legitimerade professioner), trädde i laga kraft i januari 2019. Förslag från vårt andra delbetänkande från juni 2018, En primärvårdsreform, ligger till grund för den proposition som nu beslutats av riksdagen. Vårt tredje delbetänkande, lämnat i juni 2019, innehöll bakgrund och analyser inför huvudbetänkandets förslag, de som lämnades nu i våras. De förslagen har varit ute på remiss, och bereds för närvarande i regeringskansliet. Därefter får vi så småningom alla se vad från huvudbetänkandet som kommer vidare i proposition från regeringen till riksdagen. Och just nu pågår det intensiva slutarbetet med vårt avslutande betänkande, det om psykisk ohälsa i primärvården, som ska lämnas till ansvarig minister i slutet av januari 2021. Därefter avslutas vår utredning för gott. Då har vi besvarat samtliga frågeställningar i våra direktiv och tilläggsdirektiv, och det är dags att gå vidare till nya uppdrag för oss i kansliet.

Vill den här veckan också skicka två stora och varma Tack! från utredningens sida. Dels till avgående ordförande för Fysioterapeuterna, Stefan Jutterdal, och dels till Läkarförbundets avgående ordförande Heidi Stensmyren. Vi har haft förmånen att ha ett nära samarbete med er båda under utredningstiden, och uppskattat det mycket. Det har varit avgörande för oss att ha nära och goda kontakter med så många av vårdens professionsförbund när vi arbetat med att knåda fram förslag hållbara ur många olika perspektiv. Så vi i kansliet vill önska er all lycka till i framtida utmaningar och tacka varmt för samarbetet! Vi vill förstås också välkomna Cecilia Winberg som ny ordförande för Fysioterapeuterna och Sofia Rydgren Stale som ny ordförande för Läkarförbundet. Vi har inte så lång tid kvar i utredningen, men under den kvarstående tiden ser vi fram mot gott samarbete!

Med detta önskar jag alla en fin helg, ta hand om er och tänd ett ljus i höstmörkret! /Anna

201113 Gästblogg från NSPH, om brukarrevisioner

Denna vecka är det återigen dags för en gästblogg från Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa (NSPH). Denna gång är den skriven Conny Allaskog, styrelseledamot, och handlar om brukarrevisioner, en metod för brukarinflytande som ni alltså kan läsa mer om nedan. Här kanske möjligen någon studsar till lite och tänker att brukarrevisioner, det är väl sådant man gör i Socialpsykiatrin. Eller inom den specialiserade psykiatrin. Hur är det relevant för utredningens uppdrag att titta på (lättare) psykisk ohälsa i primärvården? Och jo, det stämmer att det hittills varit inom dessa områden som brukarrevisioner utvecklats och genomförts. Själva grundprinciperna för modellen tror dock både vi och många i patient-/brukarrörelserna att man kan utveckla och använda i hela vårdkedjan, inklusive primärvården. Och är det så att någon som läser detta sitter med ett exempel där motsvarande koncept använts i en primärvårdskontext så tar vi gärna del av det! Men här och nu önskar vi trevlig helg och helgläsning i gästbloggen nedan! /Louise

NSPH

För att nå brukarinflytande behöver metoder användas, en sådan metod är Brukarrevision!

Brukarinflytande, det vill säga att den som använder en samhällsfunktion också har inflytande över dess utformning och innehåll kan tyckas vara en självklarhet. Citatet ”den som har skorna på fötterna vet var de skaver” kan sägas sammanfatta begreppet. För att nå brukarinflytande behöver dock olika metoder tas fram, implementeras och användas. En sådan metod är Brukarrevision. En Brukarrevision är enligt Riksförbundet för Social och Mental Hälsas (RSMH) och Schizofreniförbundets definition ”en granskning av en enhet eller verksamhet som ger vård, stöd eller service till personer med psykiska funktionshinder som utförs av brukare och/eller närstående”. En Brukarrevision är alltså en granskning av en verksamhet som utförs av personer med egen erfarenhet och där dessa kommer fram till vad som ska undersökas, utför intervjuerna som ingår i granskningen, tar fram rapport kring vad som enligt granskningen varit bra i verksamheten som granskats, mindre bra och utvecklingsförslag, samt återkopplar dessa resultat till verksamhetens ledning och personal. Brukarrevisioner har de senaste tio åren börjat användas i allt större skala. Ofta har Brukarrevisioner genomförts på psykiatriska och socialpsykiatriska verksamheter, exempel kan vara öppenvårdsmottagningar, heldygnsvårdsavdelningar och boendestöd. I flera regioner har brukarrörelsen byggt upp team av Brukarrevisorer och Brukarrevisionssamordnare och utvecklar såväl psykiatrins som socialpsykiatrins verksamheter. På andra håll i Sverige har intresset för Brukarrevisioner nyligen aktualiserats. Brukarrevisioner är ett reellt sätt att utveckla och förändra verksamheter utifrån ett egenupplevt perspektiv och vi i brukarrörelsen är övertygade om att Brukarrevisioner kommer spridas till allt fler regioner och verksamheter inom en snar framtid och vi uppmanar verksamheter runt om i Sverige att ta hjälp av Brukarrevisioner för att utveckla verksamheten. För trots allt, ”den som har skorna på fötterna vet var de skaver”. /Conny Allaskog Styrelseledamot, NSPH

201106 Tillsammans är grejen!

Det är en vecka för avgörande beslut, och för klokt agerande från var och en av oss och därmed tillsammans! Det viktigaste gäller förstås Corona. Det är upp till var och en av oss hur fortsättningen blir för oss alla tillsammans. Smittspridningen nu är alldeles för stor, och det beror förstås på att de råd som ges inte följs i tillräcklig utsträckning. Och visst är det svårt – som jag skrev om i våras är det inte roligt att vara den som förstör det roliga, sabbar stämningen eller är så urbota tråkig så andra får sin förnekelse-såpbubbla spräckt. Jag har bara en sak att säga: var den tråkiga personen! Tänkt två sekunder längre, och inse vilka ödesdigra konsekvenser en fortsatt och ökad spridning får; för hälso- och sjukvårdens medarbetare, för social samvaro och psykisk hälsa på lång sikt, och för stora delar av företagandet och därmed många människors försörjning. Många av oss är priviligierade nog att klara det relativt lilla avbräck det innebär i vår vardag att göra avkall på social samvaro och våra vanliga vanor just nu. Ja – det svider. Det är jättetråkigt. Det frestar på. Men gör vi det rätt nu begränsar vi tiden vi är drabbade. Fortsätter vi den inslagna vägen blir det långvarigt. Det finns inget gott i det. Vi måste stötta varandra, orka hålla ut, och ha den där tråkiga och gränssättande inställningen. Bara så kan vi skademinimera corona-virusets effekter tillsammans. Håll i och håll ut! Nästa beslut gäller donationsviljan och det viktiga beslutet att göra sin donationsvilja känd. Den här veckan är det den årliga Donationsveckan, och detta är ju som många av er vet ett område som alltid legat mig varmt om hjärtat. Så slår även i år ett slag för donationsregistret, och möjligheten för dig att enkelt göra din vilja känd. Länk till anmälan hittar du här: https://www.socialstyrelsen.se/ansok-och-anmal/donationsregistret/ Om vi vänder blicken mot veckan ur utredningens synpunkt så har den varit fylld av fina möten. Digitalt såklart, vilket ibland (ofta om ni frågar mig) känns såååå tråkigt, jag längtar verkligen efter alla möten i verkligheten, men är samtidigt glad att vi kan få möta många av er digitalt som ett alternativ just nu. Vi är inne i den stimulerande slutfasen av skrivarbetet i vårt uppdrag om hur primärvården bättre kan möta befolkningens behov vad gäller psykisk ohälsa. Den här veckan har vi fått förmånen att medverka vid en lärträff med representanter för huvudmännens nationella system för kunskapsstyrning, och kopplingen till arbetet med standardiserade vårdförlopp. Vi har haft ett dialogmöte med bred medverkan från NSPH (Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa, samarbetsorganisation för ett patient-, brukar- och anhörigorganisationer inom det psykiatriska området), där vi diskuterat de förslag och bedömningar vi överväger i betänkandet som överlämnas i slutet av januari. Stort tack för många och kloka inspel! Vi har haft det sista mötet, efter utredningens drygt tre och halvt år, med vår professions-referensgrupp, med representation från ett antal fackliga och professions-organisationer. Som alltid givande och intressanta inspel! Stort tack även till er, kändes så märkligt att inte få ses IRL, men jag tänker att vi kanske får återkomma med en sådan inbjudan när tiderna är mer gynnsamma för fysiska möten?! Databild_ny   Bild: Vi tackar för uppskattande medskick efter referensgruppsmötet med professionsorganisationerna! Jag har också fått medverka vid Utredardagarna 2020, ett tillfälle att få knyta ihop säcken och berätta för andra om de lärdomar och insikter jag själv gjort under utredningens tid. Förstås roligt att få bidra till andras lärande, lovar er att detta har varit en resa där jag med tacksamhet fått så många goda och viktiga erfarenheter till mig! Vi har också haft ett sista möte med vår politiska referensgrupp, med representation från samtliga riksdagspartier. Den har varit viktig för oss förstås, och tillfört så mycket konstruktiva tankar till vårt arbete. Hälso- och sjukvård är politiskt styrd, och vi har därför redan från början varit medvetna om, och också i olika sammanhang förmedlat, att uthållighet och mod, inte minst från politiskt håll, är avgörande för att den förändring vi förespråkar av hälso- och sjukvårdssystemet ska kunna bli verklighet. Därför har en bred politisk förankring varit avgörande för framgången i vårt arbete. Ödmjukt tacksam över ert engagemang i vårt arbete under de här åren! Även idag, fredag, har vi via länk fått ta del av ett gott exempel. Vi har haft ett digitalt verksamhetmöte med Region Gotland, som generöst delat med sig till oss av sitt arbete med en integrerad förstalinje mottagning inom området psykisk hälsa, där verksamheten delas mellan hälso- och sjukvård och socialtjänst. Veckan avslutas med gala – det är ju ändå fredag! I eftermiddag äger Vårdförbundets årliga evenemang Vårdgalan rum, för året i digital form. Där ska delas ut fina priser till förtjänstfulla insatser från medlemmar, och jag har inbjudits att vara en av jurymedlemmarna när det gäller Vårdförbundspriset. Hedrande! Såklart blir det ingen spoiler här, men ni kan följa Vårdgalan mellan klockan 14 och 16 på Vårdförbundet.se. Jag kan lova er att det blir värdiga pristagare som presenteras! Och att juryarbetet inte var enkelt – det är generellt så att det utförs så fantastiskt mycket gott arbete av hälso- och sjukvårdens medarbetare runt om i landet, ibland under svåra förutsättningar och med begränsade resurser. Att få vara med och prisa några av alla dessa goda initiativ är förstås väldigt roligt! Slutligen vill jag tipsa om några debattartiklar som publicerats under den gångna veckan, utifrån omställningen till god och nära vård. Läs gärna här: https://www.dagensmedicin.se/opinion/debatt/vi-vill-delta-i-utvecklingen-mot-god-och-nara-vard/ https://www.dagenssamhalle.se/debatt/lat-oss-gora-skillnad-i-covidpatienternas-liv-34223 Dels för att de är intressanta inspel att ta del av, men också för att de manifesterar det som hela tiden varit ett ledord för utredningen: Tillsammans. När många sluter sig samman, över diagnos-, organisations-, förenings- och professionsgränser, skapas en hävstång och en sammansatt kraft som kan förflytta berg. Tillsammans är grejen! Ha nu en fin helg alla, och ta hand om er! /Anna