N L 2013:02 Dricksvattenutredningen

Dricksvattenutredningen

Dricksvattenutredningens direktiv beslutades av regeringen den 18 juli, den 24 juli förordnades ståthållare Gunnar Holmgren till särskild utredare. Utredningen ska lämna ett delbetänkande i juli 2014 och genom tilläggsdirektiv den 28 maj 2014 ett slutbetänkande senast den 29 april 2016.

Utredarens uppgift är att gå igenom dricksvattenområdet, från råvatten till tappkran för allmänt dricksvatten. Syftet med utredningen är att identifiera nuvarande och potentiella utmaningar för en säker dricksvattenförsörjning i landet, på kort och lång sikt, och i förekommande fall föreslå lämpliga åtgärder. Den övergripande utgångspunkten är klimatförändringarnas förväntade effekter på dricksvattenförsörjningen. Direktiven tar fasta på ett antal områden som utredningen ska belysa och vid behov lämna förslag inom. En uppdaterad analys av klimatförändringarnas framtida effekter på dricksvattenförsörjningen i Sverige ska utarbetas, vilka risker detta medför och samhällets sårbarhet och möjlighet att hantera effekterna på vattenkvalitet och tillgång till dricksvatten. Utredningen ska analysera i vilken utsträckning och med vilken kvalitet kommunerna gör sårbarhetsanalyser i relation till förväntade klimatförändringar. Den samordningsroll kring dricksvattenförsörjningen som Livsmedelsverket tilldelats av regeringen ska utvärderas. Kontrollen av dricksvatten inklusive råvattenkvaliteten ska kartläggas och vid behov ska förslag lämnas på hur denna på effektivast möjliga sätt bör organiseras och samordnas. Skyddet av vattentäkter ska behandlas genom att utredningen analyserar om behovet av skydd av vattenförekomster beaktas i tillräcklig omfattning i kommunernas och länsstyrelsernas arbete. Därtill ska bland annat processen och tillämpningen av regelverket för inrättande av vattenskyddsområden kartläggas. Frågor om krisberedskap i dricksvattenförsörjningen ska belysas och föreslag lämnas om hur kommunerna och länsstyrelserna kan utveckla sin generella kompetensförsörjning, långsiktiga planering och krisberedskap. Likaså ska skyddet mot olyckor och sabotage utvärderas liksom den nationella vattenkatastrofgruppen VAKA. Utredningen ska vidare kartlägga och utvärdera behoven av modernisering och förnyelse av infrastrukturen för produktion och distribution av dricksvatten. I vilken utsträckning dricksvattenproducenterna fullgör sina skyldigheter att reinvestera i och underhålla infrastrukturen ska också belysas. Frågan om hur svenska myndigheters ansvar beträffande material i kontakt med dricksvatten ska fördelas ska redovisas av utredningen i ett delbetänkande juli 2014.

Genom tilläggsdirektiv till Dricksvattenutredningen ges utredaren i uppdrag att analysera ett antal ytterligare frågeställningar i den del som rör skyddet av allmänna vattentäkter. Det finns i dag inget lagstadgat krav att vattentäkter ska ha ett adekvat skydd. Utredaren ska därför analysera om och i vilken utsträckning det bör finnas en sådan skyldighet för befintliga och framtida täkter. Arbetet att inrätta vattenskyddsområden inleddes redan på 1960-talet, utredningen ska analysera i vilken utsträckning det bör finnas en skyldighet att se över om befintliga områden har ett adekvat skydd. Vidare ska förutsättningarna ses över då det gäller att fasa ut den generella tillståndsplikt för användning av växtskyddsmedel i vattenskyddsområden, som i dag finns i Naturvårdsverkets föreskrifter.