I början av 80-talet var jag ordförande för statens första Narkotikakommission och under samma årtionde ledde jag även ett särskilt departementsarbete om att reformera institutionsvården för ungdomar. Som statssekretare arbetade jag med att utforma både den nuvarande socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen. Under 20 års tid (1979-1999) har jag också haft ansvar för arbetslivsinriktad rehabilitering (bland annat för personer med missbruk) via Samhall, som jag fick förtroende att bygga upp och sedan vara koncernchef för.

Utifrån de olika roller som jag har haft kan jag konstatera att missbruk eller beroende av alkohol och andra droger är ett växande folkhälsoproblem som inte bara drabbar personen som missbrukar utan även hans eller hennes närstående. Vården och behandling av dessa tillstånd står inför flera utmaningar.

Trots en betydande kunskapsutveckling inom området får personer med missbruk eller beroende inte alltid tillgång till rätt insats vid rätt tid. En bidragande orsak kan vara att det brister i samordningen mellan flera olika huvudmän och otydligheter om ansvarsgränser. Området regleras av olika lagar som i flera fall är föråldrade och inte medger en flexibel tillämpning. Sammantaget finns det ett stort behov av översyn av reformering av området.

Mitt utredningsuppdrag går i korthet ut på att besvara tre centrala frågor: Vilka omfattas? Vad ska ges? Och vem ansvarar? En självklar utgångspunkt för mig är att den framtida svenska missbruks- och beroendevården genomsyras av ett brukarperspektiv. Utredningsarbetet kommer därför att bedrivas öppet och utåtriktat och i nära samarbete med representanter från olika brukar- och ideella organisationer samt andra intressenter.

Gerhard Larsson