En kommitté är en grupp som tillkallats på grund av ett regeringsbeslut och som har ett utredningsuppdrag. Man kan också säga att det är en myndighet som tillfälligt har bildats för att skaffa underlag för ett politiskt ställningstagande.
Det förekommer också att regeringen lämnar ett uppdrag till en enda person, en s.k. särskild utredare.
En parlamentarisk kommitté består av företrädare för de olika politiska partierna.
En kommitté har till uppdrag att ta fram fakta, analysera dem och lägga fram förslag. På detta sätt förbereds åtskilliga av regeringens åtgärder på olika områden.
En stor fördel med kommittéförfarandet är att olika intressegrupper, eller den politiska oppositionen, får tillfälle att medverka i förändringsarbetet. Politiker och specialister får möjlighet att samarbeta.
Beslut om att tillsätta en kommitté tas av regeringen. Initiativet kan komma från regeringen själv, departementen, riksdagen, en myndighet, en organisation, men även från en enskild medborgare.
Formellt utses ledamöterna av ansvarig minister. Förslagen kommer i regel från den enhet som har hand om den aktuella frågan på departementen.
Det är ofta den ansvariga enheten som gör det. Vederbörande måste också godkännas av den politiska ledningen på departementet. Lika ofta föreslår den politiska ledningen vem som ska vara ordförande eller särskild utredare.
De olika politiska partiernas riksdagsgrupper kommer in med förslag på ledamöter. Den ansvariga enheten lämnar ett slutligt förslag på kommitténs sammansättning.
Kommittén eller den särskilde utredaren är formellt ansvarig för arbetet och svarar för förslaget. I praktiken är det oftast kommittésekreteraren som gör det mesta av skrivarbetet. Dessutom sköter sekreteraren även kommitténs administration.
Kommittén har fortlöpande kontakt med departementet och den ansvariga enheten. Ofta fungerar departementstjänstemän som experter i kommittén. Vanligtvis slutredovisas arbetet i form av ett eller flera betänkanden i SOU-serien (Statens offentliga utredningar). Om kommittén är särskilt omfattande, eller pågår under en längre tid är det också vanligt att den lämnar delbetänkanden under tiden och avslutar med ett slutbetänkande.
Man bör ha utbildning och erfarenhet som passar in på det aktuella uppdraget. Om uppdraget till exempel innebär att betänkandet ska innehålla förslag till revidering av lagstiftning är det lämpligt att man är jurist
Kommitténs uppdrag formuleras i ett s.k. direktiv. Det författas av den ansvariga enheten på respektive departement. Innehållet beror på den fråga man vill ha besvarad. Vissa formella krav finns dock, till exempel ska de konsekvensbeskrivningar som betänkandet ska innehålla också nämnas. Av direktivet ska också framgå när kommitténs arbete ska vara klart.
Under utredningstiden kan det visa sig nödvändigt att uppdraget utvidgas. Regeringen kan i så fall besluta om tilläggsdirektiv. Detta är en komplettering av det ursprungliga direktivet och innebär vanligtvis också förlängd utredningstid
Betänkandet lämnas till det ansvarig minister. Han eller hon kan sedan välja att inte gå vidare med detta. Frågan kan utredas ytterligare en eller flera gånger. Men det är inte vanligt att man väljer samma utredare.
Inte alltid, men det är det vanligaste.
I samband med avlämnandet av betänkandet skickas det ut på remiss. Vilka myndigheter och intresseorganisationer som är remissinstanser beror på betänkandets innehåll. Även enskilda medborgare eller organisationer som inte står med på remisslistan kan skicka remissvar till den ansvariga enheten.
Ansvarig enhet på respektive departement sammanställer remissvaren och skriver en proposition. Ibland händer det att utredningssekreteraren anställs på enheten för att göra detta.
Kommittén är en egen myndighet och ansvarar för sin egen verksamhet.
De frågor som gäller själva uppdraget avhandlar kommittén med den ansvariga enheten. Departementens administrativa enheter fungerar som stöd i vissa frågor (t.ex. förordnanden och entlediganden, budget, löner samt ekonomi).
Departementen betalar i regel lön till de sekreterare som är formellt anställda i kommittén. I detta fall är kommittén inte en helt självständig myndighet eftersom anställningen ligger under departementen.
En del av departementens anslag avsätts till kommittéverksamhet. Statssekreterarna på departementet kommer överens om fördelningen av dessa pengar. Varje kommitté får sedan en budgetram. Inom ramen lämnar kommittén in ett detaljerat budgetförslag till departementet som departementet sedan beslutar om.
Departementen har ett övergripande ansvar för budgeten. Departementen ska bland annat se till att lagen om offentlig upphandling följs. Detaljerna lägger sig departementen inte i.
Det pågår hela tiden projekt inom RK som syftar till att förbättra kvaliteten i kommittéarbetet. Ett exempel är Kommittéservices arbete. De erbjuder bland annat administrativt stöd, utbildning, seminarier och språkexpertis.
Kommittéservice är en sektion inom Förvaltningsavdelningen som har till uppgift att ge administrativt stöd till de kommittéer och utredningar som sitter i kommittélokalerna i Stockholm, Malmö, Göteborg och Jönköping. Kommittéservice ser till att alla får rum, datakonto och telefonanknytning. Kommittéer som behöver assistentstöd får hjälp med bland annat diarieföring, mötesadministration, att lägga in texter i SOU-mallen och att lägga upp en hemsida. Kommittéservice ansvarar också för kommittéutbildningen och webbplatsen för Statens offentliga utredningar: www.sou.gov.se.